Poesi · Ord · Känsla

Axel& Poesin

En röst bland orden. En penna mot tystnaden.

"Det finns en slags frihet i att ge orden form —
att låta det outsägliga sägas."

Scroll

Om Axel

En poet som lever sina ord

Axel har älskat poesi sedan han var liten. Det var inte en förälskelse som smög sig på — den slog till fullt ut, som en blixt mitt i en vanlig dag. Han minns när han för första gången läste Tranströmer och förstod att ord kan bära mer tyngd än vad de synes väga.

Sedan dess har Axel fyllt anteckningsböcker, servetter, och kvitton med strofer och bilder. Poesin är för honom inte en hobby — den är ett sätt att andas. Att existera mer fullt ut i en värld som ibland rör sig för snabbt för att man ska hinna känna efter.

Hans dikter rör sig mellan det stillsamma och det explosiva, mellan naturen och stadspulsen, mellan minnet och nuet. Han skriver om kaffe som kallnar, om ljuset i oktober, om saker som aldrig sades fast de borde ha sagts.

"Ord är frön —
de gror i den som lyssnar."

Kommande event

29 Maj 2025 · Kl. 17:00

Poesi påÅrsta Torg

Axel tar sin poesi ut på gatorna. Under öppen himmel, mitt bland torghandlare och förbipasserande stockholmare, framför Axel sina dikter live på Årsta Torg. En kväll för de som tror att konst hör hemma överallt — inte bara på scener och i gallerier. Kom som du är. Ta med någon du tycker om. Stanna ett tag.

Axel kommer läsa ett urval egna verk — om kärleken, om stadens rytm, om det som händer i mellanrummen av en vanlig dag. Det kostar ingenting att lyssna. Det kan ge dig allt.

Datum 29 maj 2025

Plats Årsta Torg, Stockholm

Entré Fri entré

Format Live poesiläsning

Smakprov

Dikter av Axel

Tre dikter, skrivna i de stunder världen stod still.

Oktoberkaffet

Det svalnar i koppen, ditt kaffe, likt allt vi inte hann säga innan hösten kom. Jag dricker det ändå — kallt och bittert — och tänker att det smakar ungefär som att sakna.

Torget

Mitt i stadens larm finns en stillhet som ingen vet om. Den bor i pauserna mellan stegen, i blicken som stannar en sekund för länge vid ett ansiktet du glömt. Jag bor där. Bland pauserna.

Att skriva

Ibland är ett ord ett fönster ut. Ibland är det en mur som håller allt utanför. Jag vet aldrig vilket förrän jag har skrivit det — och det är anledningen till att jag aldrig slutar.